länge sedan sist..

Det var ett bra tag sedan jag sist skrev något här i bloggen, lite typiskt mig iofs, har aldrig lyckats föra dagbok någon längre tid och det blir samma sak såhär..
Sen har det varit jäkligt mkt också.
Yngsten har höjt sin medicindos till 15 mg och det funkar iaf bra, han vill iofs höja mer, men läkarn vill vänta lite till, vilket jag tycker är vettigt!
Däremot har han fått samtalstöd nu.
Den äldre är det värre med, men nu är hjälpen nära! Nästa vecka får vi hembesök från en kunnig människa som sen även kan guida honom vidare så det blir ordentlig hjälp från alla håll som behövs!

Vår semester blev inte så där jätteskoj..blev att bryta upp mitt i å köra hem äldste sonen då han fick migrän och mitt under anfallet fick skäll av sin morfar för att han "förde liv" (han var tvungen att dra in en pall på toan för att inte svimma)..Den sk morfaderns brist på förståelse blev droppen.
Så blev att förbereda för den yngre så att han skulle kunna vara kvar själv medan jag skjutsade hem den äldre och hunden. Hemresan var rätt dryg, men gick iaf hyfsat. Värre sen var att det behövdes handlas när vi väl kom hem å sonen var inte i skick för det och jag klarade inte av det. Tack å lov kom en god vän och blev en räddare i nöden genom att hjälpa till med handlandet dagen därpå. Varmt å vidrigt var det såklart dessutom å att köra 40 mil igen var inte något som direkt lockade.
Lagade iaf till ett helt gäng med olika rätter för att den äldre skulle ha att äta även om migränen skulle fortsätta bråka.
Dock glömde jag äta själv,..å skulle åka och lämna tack-korten jag gjort å skickat efter till A.s syster..
Blev en omväg och hungern slog till och även paniken. Ännu en gång fick jag ovärderlig hjälp.
Systern fixade inte bara en macka utan en hel matlåda med frukt å bröd å ägg osv.
Det gav ny energi och resten av resan gick mkt bättre.
Strax utanför Jönköping mötte jag upp med min vän som åkt en bra bit i förväg.
Sen blev det några dagar till på plats vid havet å sen hemfärd igen. Nu med bara yngsten i bilen.
Gick bra första biten, en minisnabbis på Ullared hann vi med också (eller jag lyckades ta mig in å rycka åt mig ett paket maskindiskmedel..sen fick yngsten plocka vad han ville å köa ut medan jag höll mig på "rätt sida" av kassorna..alltså förbi dem! Gick bra ett tag till sen med körat...men sen bestämde vi oss för att åka på västra sidan av vättern..(var ju lite trött på den andra vägen efter 3 vändor på kort tid)
men då slog min hunger till igen å det fanns varken mackar eller affärer öppna...vilket helvete..
Å tillslut så kom paniken igen..å visste inte hur jag skulle få hem oss..
Nu gick det ju tillslut, men jag var helt slut länge efter detta. Å det kändes ju som det blev alldeles för kort tid
för oss allihopa där..samtidigt som jag är så glad och tacksam att vi tog oss iväg alls!
Det var både jobbigt och skönt att vara vid havet igen..jobbigt på det sättet att den platsen betydde mkt för barnafadern också..å yngsten fylde år och ett samtal saknades verkligen..
Han plockade iaf två stenar, en till graven och en till olycksplatsen och vi tog även med lite sand
till urnsättningen.
Denna ägde rum i slutet av sommarn, jobbigt jobbigt, men nu känns graven mer som en plats att gå till än innan..även om det känns så fel att behöva vara där alls..
Vi har även hunnit med en sväng till räddningstjänsten och pratat med de som jobbade och tog larmet den där vidriga kvällen i slutet av april..

Nu ska det vara någon form av vardag igen...men det tar emot rätt hårt.
Bokprojektet är iaf i full gång..Om bara några dagar får vi boken i handen och den släpps sen
efter vårt miniseminarie på bokmässan..vilket ska bli jäkligt spännande!
Om jag nu tar mig dit...men det får jag skriva mer om vid nästa tillfälle!
Nu är det sängen som gäller, borde legat i den för länge sen...