VARFÖR???

I onsdagskväll hände det som inte fick hända, mina barn förlorade sin far..deras småsyskon likaså, och så många fler anhöriga och vänner som nu lider av en enorm förlust.
Jag är chockad, ledsen och knäckt för egen del och jag kommer sakna honom så förbannat mkt, det värsta är ändå att 4 barn nu ska leva med denna sorg och saknad i resten av sitt liv, det gör så jäkla ONT och tanken är outhärdlig..
Att tvingas ge beskedet om vad som hänt till sina barn är det värsta jag någonsin gjort, å den som hade behövt vara med var den det gällde..vi hamnade utanför den vanliga gången när sånt här händer eftersom jag inte räknas som anhörig...det borde ju dock barnen gjort..Nu klarade vi den biten också..å var rätt skönt att bara få rå  om varandra..men det hade ju kunnat spåra ur och behövts någon annan människa här då.
Var så chockad att jag inte riktigt minns vad jag sa eller hur jag sa det..det blev otäckt lugnt och tyst här efter..
Nu börjar tankar å känslor komma i kapp vartefter den första förlamande chocken börjar släppa..
Hur fan ska vi klara det här..även om jag i stort sett varit själv med barnen de senaste åren så har han ju ändå funnits där om det krisat till sig rejält,...nu har det krisat till sig fullständigt..värsta krisen vi någonsin varit med om..å återigen, då finns han inte där :´(
Vi minns dig med både glädje och smärta A!